Många har frågat mig igen samma fråga, men det var ganska längesen så tänkte börja säga hur jag faktiskt känner och tänker just nu. Ibland saknar jag bara att hålla om någon, kunna prata ut om grejer, kunna få känna tryggheten mot en arm. Sånt händer ofta för mig, men denna gång vill jag att det ska vara speciellt, kanske så att jag är less på singellivet, less på att strula runt och inte ha något liv. Samtidigt känns det så ovärt och kriga för något som jag egentligen INTE vill, om ni förstår hur jag menar. Meningen "jag älskar dig" förstår jag mig egentligen inte på, kanske för jag inte fått känna real love before? Samtidigt känns det läskigt att ta nästa steg när allting bara blivit som en stor bubbla i huvudet, men kanske det finns någon där ute? Får helt enkelt se om "kärleken" finns för mig eller om det är menat att det ska vara såhär, ah i dont know.